Radions P1 är min käpphäst. Ibland lyssnar jag antennstreamat, ibland webbarkivt.
Jag kan ju gå ut om jag vill, promenera skönt i blåsig sol, men jag måste inte. Stannar inne med den gamla Grundig-transistorn istället. Villkorligt sovande lill-tjej.
En kopp pepparmyntste och en bunt ful-ätar-mackor med bara smör på, före lunch. Jag sätter iordning körsbärskvistarna som svärmor delat med sig av.
På radion får jag mig till livs om modeillustration, en klimatkampanj och shopoholism.
Återfann för en vecka sedan en svart, tung sten som är för vacker för att bli liggandes i sin kartong i boden. Jag plockade den väl för tio år sedan, på en exkursion till Billingen. På sitt geotypiska vis är diabasklumpen spaltad och formad som en trappa.
Nu gör den mitt bord lite japanskt, tillsammans med kvistarna och två röda små dukar.
Det formligen regnar guldkanter i vardagen. För den här barnsliga glädjen är ett av mina grundtillstånd. Turligt och lyckosamt nog!
Eller för att citera Stenmarcksmagneten jag fick, med kärlek, från jobbarkompisarna: "En del är för dumma för att ha ångest. Det är smart."
Å t e r a n v ä n t . . .: Underbar svartvit fotobok på tyska om japanska blomsterarrangemang.
Kommenterat av:
Anonym Skrivet March 21st, 2009
Åh, jag blir alldeles varm av att läsa. Guldkanter är du värd i massor! Ses imörrn! Kram kram
Anneli
Millegrafos Skrivet March 27th, 2009
Tack för hälsningen! Jag såg också att du hade skrivit om guldkanter i bloggen! Kraming tebaks!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar