tisdag 26 maj 2009

Ett besök på genbanken.

Har mest spelat rollen av en inaktiv spanare på auktionsföreteelserna i Traderas värld. Blev introducerad för ett halvår sedan, av en vän som är flitig nyttjare. Men att tjuvkika räcker ofta för mig, känner mig sååå världsvan när jag klickar runt. Av någon konstig anledning.

Vissa designklassiker söker jag på varje gång jag är inne, och släktkonst. Är ivrig på att få se mer av de duktiga konstnärer som fanns på både pappas och mammas sida. Vet inte om generna gör mig partisk på något sätt? Känner mig stolt!

Hittade för ett tag sedan en stor målning av farbror Tor, men vågade inte riktigt satsa en så betydande summa på en nätaffär. Efterklokt konstaterar jag, att jag antagligen kunde ha kontaktat säljaren och kommit överens personligen.

Plötsligt häromdagen - Är detta möjligt?! Jag kan för en pluttsumma få hemskickat ett vykort, formgivet av min egen mormor May!


Självklart prövar jag lyckan. Den tredje juni vet jag om kortet blir mitt - och får också reda på om det finns fler som gillar hennes fina stil och kontrar med bud.

Riktigt roligt!

5 kommentarer:

Anneli sa...

Hoppas du vinner auktionen!

Jag vet inte exakt varför, men jag kom att tänka på dig när jag såg inredningen i den här farmorns hem:

http://www.folkbladet.nu/?p=140697

Är det inte helt ljuvligt? :D
Din färger lite på sina ställen.. det var nog därför. Och sakletandet. Kram!

KARIN sa...

Ojojoj, jag håller med - det var ju ett alldeles underbart hus! Knasigt och fint. Känns riktigt bra att förknippas med. Fina bloggbilder i övrigt hade hon också.

Tack för att du hejar på mig! Tycks inte vara någon som helst konkurrens... lite trist.

Kraming!

Anneli sa...

Mm! Inspirerande som tusan. Jag vill på loppis!

Ah.. tråkigt ja. Kram kram!

Maria sa...

Hej Karin!
Kul att du tittar in till mig och skriver hej, så att jag hittar till dig.
När jag var på Gotland för nio år sedan så köpte jag en duk, men bilder från ön, tryckt på linne, som påminde i stilen om det där vykortet. Tror att duken var gammal, alltså inte nytryckt.Duken har jag gett bort åt min svägerska. Känner du till om det var din mormor som kanske gjort den också?

KARIN sa...

Åå, vore spännande om så vore! Jag har ännu inte tagit reda på vilka landsändar hon jobbade med eller för, det ska jag luska i och nämna för dig.

Glad jag blir att du också är här och läser ibland!