Flip that art memory.

Förädling och förvandling - konststycken som treochetthalvtåringen är bäst på!

Ett snyggt memoryspel (från, ja just det - en loppis!) har intresserat lilla storebror i flera dagar nu. Ända sedan mormor var hos oss och vi provade. Succé!

Det snygga är att brickorna föreställer berömda konstverk och det känns således riktigt kulturellt även för en annan att sitta och plocka med det. Faktum är att jag inte är så blasé som det låter. Jag älskar memoryspel! Det är något med kvadraterna, med bilder par om par. Miniatyrer. Kartongbiten som hålls i handen, så behändig och lagom. Plockandet.

Från början tänkte jag behålla spelet helt för mig själv, och jag är noga med att visa min energiska lillkille hur försiktig man måste vara.

Med mormor konstuerade han efteråt en lång slinga av alla ihopsamlade par. Och där fick hans snabba räserbilar köra. Fast han märkte att han måste köra sakta, sakta - annars funkade det ju inte. Koncentrationen är total! Vi lade den grå baksidan upp - grusväg. Numera lägger han bildsidan upp, så att det blir mer av en kulturstig.

Och han har ett riktigt skönt sportsmanship. Får jag upp ett par, hojtar han - "JA - MÅÅL! SNYGGT JOBBAT!"

Och sedan kramar han om mig, gör high five, low five - och tummis på det.

Mmm. Vad finns att tillägga då?