(Kulturhuset i Haninge. Foto: Olof Thiel)Det är nu klart läge att på åttiotalsmanér himla med ögonen och utbrista i ett ...Tja Blixten!
Nej, precis, graviditet är ingen sjukdom. Det har heller ingen hävdat, som jag någonsin hört talas om. Men som Tingsrätten nu slår fast: Det är graden av besvär som är relevant vid en sjukpenningbedömning - inte orsaken till dem. Så himla enkelt att formulera.
Ska lägga mig och läsa en bok för första gången på månader. Skynda - på fredag ska den lämnas tillbaka; Vattenlogik, Edward de Bono. Den följde med hem i bibliotekets sköna kasse för att jag alltid beskrivit min egen energi och tanke som ett flöde, sällan statiskt.
Ofta önskar jag mig ju mer stabilitet. Vore till exempel kul (läs: avkopplande) att någon gång få till samma maträtt likadant två gånger. Men, näpp, det blir ett äventyr varje gång, som en vit målarduk som ska fyllas med något, ingen aning vad!
Många skulle kalla det kreativt. Visst, det blir ofta smarrigt på tallriken men hey, avkopplande är det knappast.
Men flödes-approachen till allting blir också ett slags stomme för mitt sätt att ta in omvärlden. Ständigt omvärderande; vad kan jag uppfinna inom och utanför mig själv? I ett avsnitt i boken som jag särskilt ser fram emot liknar författaren hjärnans tankebeteende vid en manet, som ju får sin stabilitet ur flöde.
För egen del brukar jag i analytiska stunder tänka mig en växt, vars skelett ju egentligen inte är byggt inom den själv, utan är vattnet som passerar genom den.
Förresten - motsatsen till Vattenlogik torde enligt boken vara Stenlogik. Jag bara ääälskar tydliga ordbilder. For the record: Inget ont får någonsin yppas om stenar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar