Marulkar i skogarna.

Är de egentligen riktigt riktiga, de där hurtfriska killarna som kör runt i Fiskbilen? Jag menar, om man knackar på hos folk ute i obygden klockan kvart i nio en torsdagskväll - eller vilken kväll som helst för den delen - är man då verkligen ute efter att bara sälja frysta räkor?

Det kanske ändå är på sin plats att bli lite lagom husligt paranoid nu, och gå ut och kolla om bodar och bilar är låsta. Fast, mja, ork int.

Inte när jag nu har mitt te av pepparmynta, mina veckogamla ostbågar och potatisskruvar och några paranötter att festa på.

En viss uppladdning ligger i luften, för att få inspiration till javetintevad. Bildgooglade lite, kollade runt innan jag hamnade här. Med åldern kommer vishet, och numera har jag en närmast pinsam egenhet. (Och, ja, det är okej att titta bort när jag skriver följande): Jag noterar på en lista i förväg vad jag har tänkt leta efter när jag surfar för dagen.

Annars händer det alltsomoftast att jag frustrerat konstaterar när jag stänger av sessionen för natten, att - ve och fasa - INGET av det jag egentligen skulle kolla blev checkat. Tyyypiskt min otur, suuck!

Känner en tydlig odör av [hrrm]verklassfasoner och [hrrm]landsproblem. Men uppenbarligen är mitt liv ibland lättare att kontrollera med hjälp av flaxiga listor. Jag är bara inte riktigt övertygad att jag använder dem till väsentligheter.

Fast annars hade jag solklart glömt bort att ta reda på numret till bebissång-pastorn. Bara en sån sak!