Det är läggdags, men jag blev så engagerad när jag läste i ett gammalt nummer av JAK-tidskriften Grus & Guld i morse, så jag bara måste in hit en sväng. Där det står att läsa om Giraffspråket, som var en ny term för mig. Och här blev det hux flux två vilda djur i samma stycke.
JAK är förutom klövdjuret en medlemsbank för räntefri ekonomi. Kort. Långt kan det bli en annan dag, för jag är medlem, och jag rekommenderar verkligen att man kollar in dem.
Det finns ju något som kallas Härskartekniker och Främjartekniker inom samspel mellan människor, och de är ju intressanta så det räcker. Jag är rädd att jag själv till vardags använder lite av båda, men strävar verkligen efter den senare tekniken, efter att jag blivit medveten om dem. Förstår man dem så vill man inget hellre. Ändå är det märkligt lätt att trilla dit, i hetsens och frustrationens stunder.
Giraffspråket - för att komma till saken - är en kommunikationsmetod, ett sätt att förhålla sig till livet och en icke-vålds-tanke. Kommunikationen blir hållbar, i alla sammanhang.
Giraffen blottar sin hals och har ett stort hjärta, och en som behärskar nämnda språk berättar rätt och slätt om sina egna känslor och behov i relationer, istället för att hugga eller anklaga. Ack, så svårt.
Lustigt nog ringde idag en god vän, som just varit på kurs med sitt jobb. Det handlade om något som kallas - giraffspråk. Jag trodde inte mina öron - märkliga tillfälligheter är bland det bästa jag vet! Hon berättade samtidigt att djupa och laddade känslor kommit upp i kursgruppen. Jag kan tänka mig att ett och annat är jobbigt att sätta fokus på - det tror jag alla relationsutvecklingar är.
Vill betvinga vargen inom. Vågar man gå en kurs kanske?
JAK är förutom klövdjuret en medlemsbank för räntefri ekonomi. Kort. Långt kan det bli en annan dag, för jag är medlem, och jag rekommenderar verkligen att man kollar in dem.
Det finns ju något som kallas Härskartekniker och Främjartekniker inom samspel mellan människor, och de är ju intressanta så det räcker. Jag är rädd att jag själv till vardags använder lite av båda, men strävar verkligen efter den senare tekniken, efter att jag blivit medveten om dem. Förstår man dem så vill man inget hellre. Ändå är det märkligt lätt att trilla dit, i hetsens och frustrationens stunder.
Giraffspråket - för att komma till saken - är en kommunikationsmetod, ett sätt att förhålla sig till livet och en icke-vålds-tanke. Kommunikationen blir hållbar, i alla sammanhang.
Giraffen blottar sin hals och har ett stort hjärta, och en som behärskar nämnda språk berättar rätt och slätt om sina egna känslor och behov i relationer, istället för att hugga eller anklaga. Ack, så svårt.
Lustigt nog ringde idag en god vän, som just varit på kurs med sitt jobb. Det handlade om något som kallas - giraffspråk. Jag trodde inte mina öron - märkliga tillfälligheter är bland det bästa jag vet! Hon berättade samtidigt att djupa och laddade känslor kommit upp i kursgruppen. Jag kan tänka mig att ett och annat är jobbigt att sätta fokus på - det tror jag alla relationsutvecklingar är.
Vill betvinga vargen inom. Vågar man gå en kurs kanske?
(Bilden lånad hos Bi's levnadslära .)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar