Nej, jag har då rakt inte tidsbrist att skylla på. Inte har jag varit sjuk, har varken haft skrivkramp, musarm eller lidit av vårtrötthet. Däremot en släng av överansträngd pulk-dragar-axel och sömnbrist. Men, nej, det var något annat som istället blev den stora bromsen i flowet.
Det var magplasket in i Facebook.
Nu vill jag inte vara bitter och sån. Det var (faktiskt är) välvilliga vänner som frågade in mig. Och en inbjudan är inte att förakta.
Men när jag gick med var det lite som att kliva från en skön, sval, egen-i-skogen vårbäck, där jag plaskade barfota och plockade pinnar och lallade - till att snubbla ut i havsbadet med gassande sol i ögonen. Folk överallt som ropar och har kul, alla viftar med flytleksakerna och vill att man ska plaska lite med just dem. Själv ville jag efter en kallsup kolla hur många som fanns i badet som jag kände.
Rätt många. Chock!
Så jag ropade hej till massor - det ville jag ju - men klev ganska snabbt upp ur Facebadet igen. Och hade tappat lusten och fokus på den där mysiga blogg-bäcken. What do you know...
Jag har sedan dess tänkt: Om jag blundar tillräckligt länge så kanske ingen ser mig på Fejjan. Och nu tror jag att jag vågar öppna ögonen i skogsgläntan igen. Hej bloggläsarna!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej grannen!
Ja, det där Facebookbadet gör att man får kramp ibland.
Hej kollegan! Bra att du klev ur om det kändes dumt.
Snart jobbar vi ihop igen. :D Hurra! Kram kram!
Jupp, jag får simma lugnt på grunt vatten, om alls. Glad att ni kikar in här, båda ni två, och andra! Kollega - åh - jag ser fram emot lördagsjobb tack vare dig! Och vi ses redan i veckan såg jag på schemat.
Jag skapade en Facebookkonto för ett par år sedan men insåg snabbt att det inte var för mig.
Skicka en kommentar