Hyllad fiber får maka på sig – en mjuk dröm på piedestal plockas ned

Jag pratade bomull och materialval med mamma som är född på 40-talet och som när jag var liten lärde mig att ”det man har närmast kroppen, det ska vara bomull”. Gärna en undertröja eller ett tunt linne till att börja med. På det viset undviker man allergiska reaktioner mot syntetplagg som eventuellt åker på ovanpå, eller den kliande känslan från ulltröjor.

Många klädkonsumenter som väljer naturmaterial idag är mest kunniga på bomull. I själva verket är det en klar favorit hos många av dem som undviker syntetplagg och tycker att naturmaterial är det enda rätta. Samma konsumenter gillar kanske också lin, siden och ull – men när det kommer till basplagg och vardagsköp så är bomullen oslagbar för dem. Konstfibrerna viskos, modal och lyocell har ”naturfiberkunderna” en svag kännedom om, och de sorterar dessa i tanken under samma rubrik som syntetmaterial.

En del tvivlar på informationen om att ull och siden inte behöver tvättas särskilt ofta, om än alls. Det är nästan som om de inte är redo att ta det till sig, de läser tvättrådet, tvekar och undrar om det inte går bra med 40 grader också, måste det ske på 30 bara? Det blir väl inte rent? Säljaren kanske upplyser om att vädring och fläckborttagning räcker långt för dessa plagg. Fyllda med skepsis men positiva i grunden kommer de på flera andra fördelar med plagget och köper det ändå. Inte tack vare enklare skötsel, utan trots de tvättråd som ges.

Få vet att vår nutida klädvårds- och tvättkultur är sprungen ur vår stora användning av bomull i våra vardagsplagg. Detta fick jag lära mig ganska nyligen av en materialkunnig person. Denne berättade att bomullen är den naturfiber som mer än andra drar åt sig både smuts och dålig lukt, som inte går att vädra ur. Bomullsplaggen måste tvättas ofta, helst i 40 eller 60 grader för att bli rena. Detta har blivit normen för all vår klädvård i hushållen så långt ögat når. Tvättmaskinernas mekaniska frotterande sliter ut våra plagg långt innan vi själva hinner göra det.

I en ”modernare” generation – påminner mamma – väljer man numera syntet närmast kroppen, och undviker bomullen. Framför allt inom sammanhang med fysisk aktivitet. Detta eftersom bomull kyler kroppen när den blir fuktig, och håller kvar fukten. Ibland är ull inblandat i funktionsplaggen till riktigt kall väderlek, men aldrig bomull. Funktionstänkarna är tursamt nog inte så hängivna bomullsfibern, som när man tittar närmare på saken tär enormt på våra naturresurser.

Naturfiber till trots, så är bomullen inte naturvänlig. Den ekologiskt odlade är det enda gångbara, om bomull ska väljas, eftersom den inte belastar mark, vatten och odlare med kemikalier. Kemikalierna utarmar jordmånen, rätt och slätt, och ska därför bort, hur starka fördelar den än har produktionsmässigt. Men – nej – inte heller den ekologiskt odlade bomullen kommer ifrån det faktum att den förbrukar ofantliga mängder vatten. Och eftersom bomullsplantan kräver torrt klimat måste man tillföra detta vatten ur redan vattenfattiga områden.

För egen del behöver jag veta två saker säkert innan jag vill köpa ekologiskt odlad bomull.

A.   Har RENT vatten använts :-( eller använder odlarna avloppsvatten :-) ?

B.   Blir områdena mer och mer vattenfattiga dvs ”förbrukas” dessa vattenmängder (genom avdunstning, m.m.) :-( eller återförs vattnet till sitt vanliga renande kretslopp genom markförhållandena :-) ?

Men vi kan faktiskt rakryggat och konsekvent välja plagg som går att vädra och ”fläckplocka” för att i alla led lätta på belastningen hos naturresurserna. Dricksvatten som blir nedsmutsat i tillverkning, efterbehandlingar, transport, tvättande och destruktion av kläderna vi köper, kunde hellre användas till något annat.

Ettor och nollor i omloppet

Hur är det för er andra - har ni också klivit in på banken med några frågor på ett anteckningsblock och mötts av idel försäljare istället för rådgivare? Ska jag konsumera pengar nu också?

Hmm. Jag vet inte om detta med pengar är något som alla redan förstått. I det här ämnet lyssnar jag med hjärtat till insatta människor som jag litar på, och inser att saker och ting är värda att lyfta.

Varför jag litar på just dem som berättar följande för mig? Varför litar man på vissa? En djupt psykologisk sak att reda ut, och den tråden tar jag väldigt gärna upp igen. Någon annan gång, för nu ville jag skriva om: PENGAR.

De jag litar på berättar att det finns fysiska pengar och elektroniska pengar. Så långt var jag medveten. Riksbanken bestämmer mängden fysiska pengar som trycks och gjuts. Men dessa utgör bara några hundradelar av de cirkulerande pengarna i samhället.

När någon vill låna pengar kan elektroniska pengar nyskapas och det görs också - varje stund. Av affärsbankerna, genom utlåning. En fordran skapas och motsvarande siffror förs in på låntagarens konto. Dessa pengar fanns alltså inte när lånaren klev in på banken.

Vad är problemet? Undrar vän av systemet. Kanske följande, vad tycks:

¤ Banken måste enligt lag inneha en viss del av summan den lånar ut. Andelen faktiskt kapital som banken behöver ha höjdes för några år sedan, men är fortfarande väldigt låg enligt kritikerna.

¤ Systemet leder till att jag bidrar till att jordens penningmängd ökar när jag lånar pengar, men inget reellt värde har ökat på planeten. Däremot ökar ett framtida förväntat värde - jag förväntas betala tillbaka med ränta. Detta genom att jag i bästa fall betalar in lånat värde (bankens nyskapade pengar som den inte hade tidigare) såväl som räntans värde (ytterligare tillskott till samma bank).

¤ Systemet leder till instabilitet. Under högkonjunktur nyskapar bankerna stora mängder pengar, under lågkonjunktur gör den inte det.

¤ Systemet förutsätter ständig skuldsättning. Den skuldsatta är ofri eftersom den skuldsatta självklart är underkastad makthavaren, det vill säga den som lånar ut. Makten (och jag är frestad att skriva härligheten) finns hos den som har större ränteinkomster än ränteutgifter.

Med ett fuktat finger i luften gissar jag: Troligen förekommer inte någon särskilt långsiktig navigering (framtidsfokuserad gemensam världsnytta) på kartan utan snarare kortsiktig vågsurfing (vinst så stort och så fort som möjligt) så länge privata banker håller i rodret.

NU vill jag höra medhåll och motvals från andra vänner som jag litar lika starkt på som avsändaren som lär mig detta. Vad säger ni om ovanstående?

(Vem källan är? JAK medlemsbanks tidskrift Grus & Guld, nr 3/14.)

Pyramidspelare är vi allihopa

Hörde idag på Karl Johan Bonnedahl i Tendens i bilen - och jag satt och nickade hysteriskt åt P1 hela vägen hem från julmatshandlingen. Ja-ja-ja! Exakt! Det här är inte realistiskt att fortsätta med!

Min gamla käpphäst "konsumindre - inte mera" dök upp i tankarna och jag ser att jag fortfarande idag försöker ha fokus på det jag då startade: En tankebana för att skilja behov från begär och att inte välja nyproducerat av slentrian utan leta andra hand (i första hand).

Han berättade om samma pyramidspel som jag själv uppfattar omkring oss, han sade ungefär att kejsaren är naken och att vi inte behöver följa den orimliga ekonomin som missgynnar såväl planet som liv som det ser ut idag. Vi kan istället se oss omkring och därefter agera modigt. Modigt = ensamt. Modigt är ju i det här fallet att bryta sociala normer medan du är omgiven av dem och läser dig till reglerna vart du än går, de regler som säger dig två saker: 1) "Du är vad du äger." 2) "Det du äger just nu duger inte."

Kalle: " 'Mer ska bli mer. I all evighet. Amen.' " Jag kan precis som Kalle stanna upp, titta på alltihop runtomkring mig och bekräfta att konsumtion är vad vi förväntas bidra med för detta kvantitativt växande samhälle. Tjohej. Är då inte underhållning i form av just hemköpta prylar vad vi förväntas sysselsätta vårt omdöme med så att vi inte ska se att kejsaren är naken eller börja fråga efter - som Karl Johan sätter fingret på - ett kvalitativt växande samhälle istället? Claes Erikssons Sune Finåker i Monopol uttryckte det profetiskt på nittiotalet: "Folk vill inte ha det svårt. De vill ha det lätt!"

Blommalands robotrapport

Denna kvinna kan hantera ord så jag dånar av skratt!!

Stopp, stopp - stanna.

Jag hamnade framför ett "vetenskapsprogram" där en sektliknande samling människor stod och applåderade en forskare i USA som berättade att människan i framtiden ska starta ett ekosystem på Mars. Ett nätt litet EKOSYSTEM bara.

Via animationer schematiserade han händelseförloppet. Lätt som en plätt! Enter - och planeten blev GRÖN. Det hela gav skrämmande nog intrycket av att vara en fullt allvarlig informations-/inspirations-/populärvetenskaplig film, riktad till ungdomar av idag, till och med. Jag gapskrattade allvarligt.

HYBRIS ! ! Vad är det för STORHETSVANSINNE ?

Om människan har svårt att ta tillvara det känsligakänsligakänsliga jordsystemet, HUR kan man då sikta mot MARS ??

Här går jag och känner visst högmod - idiotiskt - för att jag vill skriva en bok eller två i mitt liv, och samtidigt har folk på andra sidan jorden dessa idéer. Jag blir förbannad. Både på förringningen av mig själv och på förstoringen av teknikegot (eller vilken del det nu är) inom människan.

Träffas Herman?

Ibland är det som att vardagsvägarna helt enkelt är klara och utstakade, som om tillfälligheter leder till något menat. Jag gillar att notera när det händer.

Vid fyra står jag och flyttar alla stearinljus jag har i skåpet, till en bättre plats. Eldar sällan, men har väääldigt många. Plötsligt, halv fem, går strömmen - något som inte hänt sedan i juni.

Värmeljus och höga ljusstakar lyser senare upp våra hämtburgare. De var lustigt nog redan inplanerade i brist på just planering, och känns nu självklara när spisen dödde. Ficklampan inne i badrummet får sedan batteritorsk SAMMA MINUT som strömmen återkommer.

Mysko mirakel, jag ler förtjust.

Att maken denna eftermiddag typiskt nog var ute och skulle koppla nyköpt säkringsskåp var inte han lika fascinerad åt. Och, näerå, han hade tydligen INTE något med avbrottet för alla de 148 abonnenter i bygden att göra, som jag först kanske trodde, lite.

Mera slumpen då; Mamma, vänner, bloggar, radion... alla möjliga har senaste veckan pekat extra mycket på, att SURDEG, det är ju det nya svarta. Gör själv, konsumera medvetet, vore ju något för mig om jag bara orkade sätta mig in. Häromdagen fann jag mig själv sitta och berätta, att surdegar kan man faktiskt ärva - de är hur långlivade som helst!

Och så igårkväll kom den optimala inbjudningen till fenomenet.

Min granne och hennes dotter kom med en surdeg till oss. Jag blev så glad - nu var det så menat att jag skulle prova! Följebrevet sade att vi skulle sköta om Herman, som surdegen heter, i tio dagar och sedan baka en supersmaskig kaka av honom.

Hopp om livet! Det är min spontana lyckokänsla. Att i dessa hysteriskt handspritande och fingerhöttande dagar, få och skicka vidare en evighetsdeg, att dela med andra, det som andra har lagat i sitt kök och grejat med. Herman ska ju inte ens läggas i kylskåp.

Mer av den varan, tack. Hurra!

Konstaterar och filosoferar.

(Kulturhuset i Haninge. Foto: Olof Thiel)

Det är nu klart läge att på åttiotalsmanér himla med ögonen och utbrista i ett ...Tja Blixten!

Nej, precis, graviditet är ingen sjukdom. Det har heller ingen hävdat, som jag någonsin hört talas om. Men som Tingsrätten nu slår fast: Det är graden av besvär som är relevant vid en sjukpenningbedömning - inte orsaken till dem. Så himla enkelt att formulera.

Ska lägga mig och läsa en bok för första gången på månader. Skynda - på fredag ska den lämnas tillbaka; Vattenlogik, Edward de Bono. Den följde med hem i bibliotekets sköna kasse för att jag alltid beskrivit min egen energi och tanke som ett flöde, sällan statiskt.

Ofta önskar jag mig ju mer stabilitet. Vore till exempel kul (läs: avkopplande) att någon gång få till samma maträtt likadant två gånger. Men, näpp, det blir ett äventyr varje gång, som en vit målarduk som ska fyllas med något, ingen aning vad!

Många skulle kalla det kreativt. Visst, det blir ofta smarrigt på tallriken men hey, avkopplande är det knappast.

Men flödes-approachen till allting blir också ett slags stomme för mitt sätt att ta in omvärlden. Ständigt omvärderande; vad kan jag uppfinna inom och utanför mig själv? I ett avsnitt i boken som jag särskilt ser fram emot liknar författaren hjärnans tankebeteende vid en manet, som ju får sin stabilitet ur flöde.

För egen del brukar jag i analytiska stunder tänka mig en växt, vars skelett ju egentligen inte är byggt inom den själv, utan är vattnet som passerar genom den.

Förresten - motsatsen till Vattenlogik torde enligt boken vara Stenlogik. Jag bara ääälskar tydliga ordbilder. For the record: Inget ont får någonsin yppas om stenar.

På visitkortet: Kretslöpare.

Ytterligare en kort-kort spaning. Hittade ett fenomen jag vill nämna, bara slänga ur mig och studsa vidare, för att det tål att upptäckas. Tror jag.

Så fort jag orkar ska jag läsa på, för jag vet verkligen bara det som står i följande mening, nämligen: "Freecycling" = Att passa ihop ting som folk vill bli av med, med saker som andra människor är ute efter. Rensnings-förmedling.

Är det vad Alibaba, Ebay, Blocket och Tradera helt enkelt håller på med? Eller finns det en annan, ännu mer lokal väg att gå? Ohoj, ett nytt yrke innadabusiness, alla studievägledare! Scrap-in-scrap-outare. Konsult HållTillGodo. Agent SlitDenMedHälsan.

Hopp om livet, tjoflöjt!

Tvångsspelande.

Har noterat att jag verkligen inte KAN låta bli.

Det är ungefär lika omöjligt, som att inte läsa en text som ögonen faller på.

Att gissa vilken scanner som kommer blinka, när jag ska till att handla med Shop-Express på Coopen.

Gyllene dofter.

Gamla bloggen: Aug 30th, 2008 10:21 pm

Det vore mysigt att få ihop till en hel korg kantareller i år. Det finns bara en liten ensam på det vanliga latmansstället, där bakom husets tallar. Jag får nog ge mig iväg längre, nu när grannar bygger närmare och skogen trampas av fler stövlar än mina.

Hör på bilradions P1, på vägen till mamma och pappa där sonen varit några timmar. Meny - Programmet som ger örat doftreceptorer. Så nära, nästan som intravenöst tar jag upp ljudsmaken av smörfräst Karl-Johan och puttrande vitt vin, som med parmesan blir en krämig risotto.

Mat gör sig bra i radio. Radio killed the Mat-Tina-star.

Apropå lillpojken och hans morföräldrar, så stod vi alla fyra idag och beundrade ångloket, som ett par gånger om året stannar på vår station. I år tittade vi bara, nästa år kanske vi följer med. Mäktigt ljud och fin riktig doft.

Kanske fastnade vi på bild - byns cyklande fotograf finns alltid där det händer.

En för mig stor sak finns nu på Signerat.se, kan jag avslöja. Och hela september. Välkomna dit!


Å t e r a n v ä n t . . .: Ett inramat konfirmandminne från Hällefors församling 1951, med fint textad kalligrafi och drivet penntecknade figurer. Fanns hos Återvinnarna.


Kommenterat av:

nurdug49 Skrivet September 01st, 2008
Wow!! Vilken häftig site. Den tar säkert en hel dag att titta igenom
alla säljare och deras artiklar.
Du skrev en fin text, tack!
Ha det bra.

Millegrafos Skrivet September 01st, 2008
Kul att du tittade in här, och även där! Lycka till med ditt bloggande här i byn. Fin stubbe!

Anonym Skrivet September 12th, 2008
hej hej hej karin! =D jag har lyckats fått fram din kommentar nu! Konstigt! jag var tvungen att godkänna din medans min kompis kommentar fastnade.. :S men nu är den där! jag kommer ihåg när du och jag var ute och plockade kantareller! när jag vart så blöt om fötterna.. ;P och jag såg dig och krukan på den där ångloksbilden! ;D en fråga på din kommentar bara.. den sista frågan du ställde, den där om att jag hade lärt mig nått som jag skulle ta med mig i livet?? jag förstod inte.. du får förklara på barnspårk där xD
hejdå hejdå =) Linnéa

Millegrafos Skrivet September 19th, 2008
Jo, du... jag hade väldigt dåligt samvete för att jag inte övertalat dig att ta stövlar denna blöta skogsdag. Jag har kikat in till dig nu och vet att du letat upp din läxa för detta jordeliv till slut.

Någon nyfiken? Neas blogg.

Farfars stol.

Gamla bloggen: May 21st, 2008 11:19 pm

Den har en stadig fjäder under varje ben, så att farfar med sina svaga knän kan komma upp ur den lättare, med ett enkelt gung-fjong.

Lyssnar på Tekno i P1 som sänder från Tekniska muséet i Stockholm. Snilleblixtarna är i nioårsåldern och ställer ut sina inovationer, efter att ha gjort grundlig research hos sina äldre släktingar om behov.

Hys hopp! Ty i framtiden har du följande must-haves:

- GPS-käppen som piper om man går fel
- Brosch som lyser när telefonen eller dörrklockan ringer
- Portabel hiss att använda hemma istället för pall
- Stöddräkten som ger balans och stadga åt en skröplig kropp
- Sko-på-och-av-tagaren
- Handsfree-tandborsten av typen bettskena som sätts direkt på tänderna (lösa som fastsittande)

Om nu bara alla också följer med och skriver under Camillas matuppror - ja, då är ju lyckan gjord! Hon kräver nämligen naturligt lagad, väldoftande mat till äldrevården, bland annat.

Nyfiken längtar jag faktiskt lite tills jag får fler år på nacken - och får veta om det där med maten var för mycket begärt.

Å t e r a n v ä n t . . .: Fyra förvaringsskåp från Möbelkrysset som tidigare stått på ett kontor någonstans.


Kommenterat av:

Anonym Skrivet May 22nd, 2008
Haha, vilka underbara uppfinningar! Man blir ju helt lycklig.
Jag skrev förstås på Camillas uppror, samt puffade på min blogg.
Ses snart hoppas jag! Kram!Anneli

Anonym Skrivet May 22nd, 2008
Suvve!
Kram Karin på lunch (väldoftande).

Anonym Skrivet May 22nd, 2008
Uppdate: Ojj, jag förstod inte att det var en så maffig puff åt MITT håll oxå... TACK för fina omdömen vännen!!
Kram igen från en som inte orkar logga in här varje gång

Anonym Skrivet May 24th, 2008
Vad doftade lunchen?
Jag sa ju att jag skulle puffa. Hoppas du har en skön helg! Kram!Anneli

Grusväg.

Gamla bloggen: May 5th, 2008 8:35 pm

Måtte bara hemvägen blir kvar, grusad.

Min hemväg, kvällsväg, solväg, lugnväg, suckväg, smilväg, friskväg. Tänk vilken ynnest. Få kliva in över gränsen varje dag, från asfalt till grus.

Nollåttakartans periferi har det faktiskt.


Å t e r a n v ä n t . . .: Den där speciellblå kaffeburken, mamma. Tack!


Kommenterat av:

Anonym Skrivet May 06th, 2008
Goa Karin, håller med. efter att bott i London så är det en sån lyx med vildväxande träd och grusvägar. Din Mammas gammla burk är jättefin.
Kram Pernilla

Millegrafos Skrivet May 07th, 2008
Mys-Pernilla! Jag anade att du trivs bäst bland grönt och vilt. Modigt av dig att leva londonliv i flera år tycker jag. Tur att du kom hem igen! Är vi flera som tycker.
Kram!

Anonym Skrivet May 16th, 2008
Fina Karin, du är som våren, när allting knoppas och blommar och doftar, hoppfullt är det att vara i din närhet. Du inspirerar och reflekterar så glasklart din omvärld, min omvärld, dina ord är så starka och precisa och samtidigt lekande lätta, som droppar i ett vattenfall, det är fint att vara din vän.
Jossan

Millegrafos Skrivet May 17th, 2008
Mmm, du anar inte hur jag ler!Vilken härlig känsla att bli hissad i luften! Tusen tack.

Anonym Skrivet November 26th, 2008
haru blivit galen människa?!?! :O asfalt asfalt asfalt!!!! fast jag vill hellre ha belysning.. :P men klart man vill ha asfalt om man cyklar varje morron. www.neeaahlg.blogg.se neea

Jag behöver bli utmanad.

Gamla bloggen: Dec 29th, 2007 1:03 am

Utmaningen kan jag själv formulera, men utan det driv som behövs så behöver jag nu en chef.

Formuleringen - den har smält fram och geggats runt länge, i decennier, kanske längre än jag tror. Meningen har gjutits om ett otal gånger - hos mig och hos alla de som fått mig fundera. Men i och med olika omständigheter; en bok av Katarina Bjärvall, tankebanor från farmor Disa, tema shopping i Kunskapskanalen, min arbetsplats där jag dagligen uppmuntrar folk att köpa nytt...

Det kristalliseras i nygamla magkänslor, men nu börjar jag fatta vad jag vill: Omsätta tanken.

Konsumindre. (Märkte att jag kunde skriva ihop orden.)
Downshifting. Bromsa the fucking allenarådande tillväxt.

I praktiken blir det följande destillat - hur stora behov fyller det jag köper på ett år? Varje sak som lockar fram köplusten ska få snitsla sig genom min egen skoningslösa hinderbana:

1. Är tingesten vacker och nyttig?
2. Är den så pass dyr att jag vill vårda den ömt?
3. Är den återanvänd eller finns det en andrahandsmarknad när jag inte behöver den längre?
4. Gör den någon annan lycklig, kanske den som får den eller den som tillverkat den?

På det här sättet kan jag inte skylla på att en sak bara är ett Billigt Fynd. Mycket konstigt att man ibland ser priset som en anledning att handla något som man inte måste ha. Utmana mig - Vem vill förhöra mig på läxan i ett år? Själv glömmer jag bort de goda idéer jag hade igår, de måste spridas istället.

På det här sättet kan jag praktisera den goda karaktär som jag alltid har åtrått. Tänker däremot inte sätta upp björkklättring på karaktärslistan. På ett tag.

Om ingen gör ett sjuhelsikes chefsjobb förstås.


Å t e r a n v ä n t . . .: Långklänning från "Bytt & Nytt" med gröna blommor och blad, närmast blir den min nyårsstass!


Kommenterat av:

Anonym Skrivet January 06th, 2008
Jag kan förhöra dig!Kram! Ses i veckan!Anneli

Anonym Skrivet January 07th, 2008
bra skrivet jag vill också konsumera mindre o downshiftamen jag e på god väg faktisktborde nog ta mej i kragen o blogga lite mera

Millegrafos Skrivet January 08th, 2008
Tack, Anneli! Perfekt att ha TVÅ sköna chefer på jobbet! Kul att du läser mig, anonym! På väg hem från jobbet brände några mynt i fickan. Vanlig vana är att jag på Sockerbyrån byter slantar mot kolhydrater. Men jag tänkte till och gick in och bytte dem mot en hel sedel istället. Önskar att pengasamlande i sig gav större kickar än det gör, men lite kul kändes det faktiskt. Jag konsumindrade helt enkelt!

Anonym Skrivet January 09th, 2008
Braa! Ett litet men viktigt steg mot ett liv med mindre konsumtion. Det tar tid att ändra på beteendemönster som är väl inkörda. /Anneli

Anonym Skrivet December 10th, 2008
Vad kul att Du också är på G! Heja!Susanne