Hyllad fiber får maka på sig – en mjuk dröm på piedestal plockas ned

Jag pratade bomull och materialval med mamma som är född på 40-talet och som när jag var liten lärde mig att ”det man har närmast kroppen, det ska vara bomull”. Gärna en undertröja eller ett tunt linne till att börja med. På det viset undviker man allergiska reaktioner mot syntetplagg som eventuellt åker på ovanpå, eller den kliande känslan från ulltröjor.

Många klädkonsumenter som väljer naturmaterial idag är mest kunniga på bomull. I själva verket är det en klar favorit hos många av dem som undviker syntetplagg och tycker att naturmaterial är det enda rätta. Samma konsumenter gillar kanske också lin, siden och ull – men när det kommer till basplagg och vardagsköp så är bomullen oslagbar för dem. Konstfibrerna viskos, modal och lyocell har ”naturfiberkunderna” en svag kännedom om, och de sorterar dessa i tanken under samma rubrik som syntetmaterial.

En del tvivlar på informationen om att ull och siden inte behöver tvättas särskilt ofta, om än alls. Det är nästan som om de inte är redo att ta det till sig, de läser tvättrådet, tvekar och undrar om det inte går bra med 40 grader också, måste det ske på 30 bara? Det blir väl inte rent? Säljaren kanske upplyser om att vädring och fläckborttagning räcker långt för dessa plagg. Fyllda med skepsis men positiva i grunden kommer de på flera andra fördelar med plagget och köper det ändå. Inte tack vare enklare skötsel, utan trots de tvättråd som ges.

Få vet att vår nutida klädvårds- och tvättkultur är sprungen ur vår stora användning av bomull i våra vardagsplagg. Detta fick jag lära mig ganska nyligen av en materialkunnig person. Denne berättade att bomullen är den naturfiber som mer än andra drar åt sig både smuts och dålig lukt, som inte går att vädra ur. Bomullsplaggen måste tvättas ofta, helst i 40 eller 60 grader för att bli rena. Detta har blivit normen för all vår klädvård i hushållen så långt ögat når. Tvättmaskinernas mekaniska frotterande sliter ut våra plagg långt innan vi själva hinner göra det.

I en ”modernare” generation – påminner mamma – väljer man numera syntet närmast kroppen, och undviker bomullen. Framför allt inom sammanhang med fysisk aktivitet. Detta eftersom bomull kyler kroppen när den blir fuktig, och håller kvar fukten. Ibland är ull inblandat i funktionsplaggen till riktigt kall väderlek, men aldrig bomull. Funktionstänkarna är tursamt nog inte så hängivna bomullsfibern, som när man tittar närmare på saken tär enormt på våra naturresurser.

Naturfiber till trots, så är bomullen inte naturvänlig. Den ekologiskt odlade är det enda gångbara, om bomull ska väljas, eftersom den inte belastar mark, vatten och odlare med kemikalier. Kemikalierna utarmar jordmånen, rätt och slätt, och ska därför bort, hur starka fördelar den än har produktionsmässigt. Men – nej – inte heller den ekologiskt odlade bomullen kommer ifrån det faktum att den förbrukar ofantliga mängder vatten. Och eftersom bomullsplantan kräver torrt klimat måste man tillföra detta vatten ur redan vattenfattiga områden.

För egen del behöver jag veta två saker säkert innan jag vill köpa ekologiskt odlad bomull.

A.   Har RENT vatten använts :-( eller använder odlarna avloppsvatten :-) ?

B.   Blir områdena mer och mer vattenfattiga dvs ”förbrukas” dessa vattenmängder (genom avdunstning, m.m.) :-( eller återförs vattnet till sitt vanliga renande kretslopp genom markförhållandena :-) ?

Men vi kan faktiskt rakryggat och konsekvent välja plagg som går att vädra och ”fläckplocka” för att i alla led lätta på belastningen hos naturresurserna. Dricksvatten som blir nedsmutsat i tillverkning, efterbehandlingar, transport, tvättande och destruktion av kläderna vi köper, kunde hellre användas till något annat.

Ettor och nollor i omloppet

Hur är det för er andra - har ni också klivit in på banken med några frågor på ett anteckningsblock och mötts av idel försäljare istället för rådgivare? Ska jag konsumera pengar nu också?

Hmm. Jag vet inte om detta med pengar är något som alla redan förstått. I det här ämnet lyssnar jag med hjärtat till insatta människor som jag litar på, och inser att saker och ting är värda att lyfta.

Varför jag litar på just dem som berättar följande för mig? Varför litar man på vissa? En djupt psykologisk sak att reda ut, och den tråden tar jag väldigt gärna upp igen. Någon annan gång, för nu ville jag skriva om: PENGAR.

De jag litar på berättar att det finns fysiska pengar och elektroniska pengar. Så långt var jag medveten. Riksbanken bestämmer mängden fysiska pengar som trycks och gjuts. Men dessa utgör bara några hundradelar av de cirkulerande pengarna i samhället.

När någon vill låna pengar kan elektroniska pengar nyskapas och det görs också - varje stund. Av affärsbankerna, genom utlåning. En fordran skapas och motsvarande siffror förs in på låntagarens konto. Dessa pengar fanns alltså inte när lånaren klev in på banken.

Vad är problemet? Undrar vän av systemet. Kanske följande, vad tycks:

¤ Banken måste enligt lag inneha en viss del av summan den lånar ut. Andelen faktiskt kapital som banken behöver ha höjdes för några år sedan, men är fortfarande väldigt låg enligt kritikerna.

¤ Systemet leder till att jag bidrar till att jordens penningmängd ökar när jag lånar pengar, men inget reellt värde har ökat på planeten. Däremot ökar ett framtida förväntat värde - jag förväntas betala tillbaka med ränta. Detta genom att jag i bästa fall betalar in lånat värde (bankens nyskapade pengar som den inte hade tidigare) såväl som räntans värde (ytterligare tillskott till samma bank).

¤ Systemet leder till instabilitet. Under högkonjunktur nyskapar bankerna stora mängder pengar, under lågkonjunktur gör den inte det.

¤ Systemet förutsätter ständig skuldsättning. Den skuldsatta är ofri eftersom den skuldsatta självklart är underkastad makthavaren, det vill säga den som lånar ut. Makten (och jag är frestad att skriva härligheten) finns hos den som har större ränteinkomster än ränteutgifter.

Med ett fuktat finger i luften gissar jag: Troligen förekommer inte någon särskilt långsiktig navigering (framtidsfokuserad gemensam världsnytta) på kartan utan snarare kortsiktig vågsurfing (vinst så stort och så fort som möjligt) så länge privata banker håller i rodret.

NU vill jag höra medhåll och motvals från andra vänner som jag litar lika starkt på som avsändaren som lär mig detta. Vad säger ni om ovanstående?

(Vem källan är? JAK medlemsbanks tidskrift Grus & Guld, nr 3/14.)

Pyramidspelare är vi allihopa

Hörde idag på Karl Johan Bonnedahl i Tendens i bilen - och jag satt och nickade hysteriskt åt P1 hela vägen hem från julmatshandlingen. Ja-ja-ja! Exakt! Det här är inte realistiskt att fortsätta med!

Min gamla käpphäst "konsumindre - inte mera" dök upp i tankarna och jag ser att jag fortfarande idag försöker ha fokus på det jag då startade: En tankebana för att skilja behov från begär och att inte välja nyproducerat av slentrian utan leta andra hand (i första hand).

Han berättade om samma pyramidspel som jag själv uppfattar omkring oss, han sade ungefär att kejsaren är naken och att vi inte behöver följa den orimliga ekonomin som missgynnar såväl planet som liv som det ser ut idag. Vi kan istället se oss omkring och därefter agera modigt. Modigt = ensamt. Modigt är ju i det här fallet att bryta sociala normer medan du är omgiven av dem och läser dig till reglerna vart du än går, de regler som säger dig två saker: 1) "Du är vad du äger." 2) "Det du äger just nu duger inte."

Kalle: " 'Mer ska bli mer. I all evighet. Amen.' " Jag kan precis som Kalle stanna upp, titta på alltihop runtomkring mig och bekräfta att konsumtion är vad vi förväntas bidra med för detta kvantitativt växande samhälle. Tjohej. Är då inte underhållning i form av just hemköpta prylar vad vi förväntas sysselsätta vårt omdöme med så att vi inte ska se att kejsaren är naken eller börja fråga efter - som Karl Johan sätter fingret på - ett kvalitativt växande samhälle istället? Claes Erikssons Sune Finåker i Monopol uttryckte det profetiskt på nittiotalet: "Folk vill inte ha det svårt. De vill ha det lätt!"

Fantasier där mindre är bättre.

Hörrni, det HÄR är något jag skulle kunna ägna mycket tid åt. Inte bloggandet, menar jag, det är ju uppenbart. Nej, men stolarna. Visst, absolut, de fullskaliga formikonerna finns överallt och lockar. Och de alldagliga, de sköna, de perfekta; alla som liksom viskar, talar eller ropar på mig och vill följa med ända hem. Stolar för mig har alltid haft en magnetism. Och nu menar jag inte bara när tröttfötterna talar klarspråk och viker in tofflorna på en.

Men alla får inte rum hemma. Och kommer inte gratis heller. Så varför inte prenumerera på di små billiga då? Laminostolen till exempel kostar 125 kr, skalan är 1:10. Och man får bygga dem helt själv med eget sandpapper och lim. Bilden här är lånad hos http://www.kottetoys.se/ .

Fast missförstå mig inte angående bloggandet. Jag älskar att skriva. Också.

Annars intet nytt fast massor (eller Dagen då rubriken var längst).

Kram och tack själv, Pernilla, och du - jag ansökte om medlemsskap på rotmos!

På visitkortet: Kretslöpare.

Ytterligare en kort-kort spaning. Hittade ett fenomen jag vill nämna, bara slänga ur mig och studsa vidare, för att det tål att upptäckas. Tror jag.

Så fort jag orkar ska jag läsa på, för jag vet verkligen bara det som står i följande mening, nämligen: "Freecycling" = Att passa ihop ting som folk vill bli av med, med saker som andra människor är ute efter. Rensnings-förmedling.

Är det vad Alibaba, Ebay, Blocket och Tradera helt enkelt håller på med? Eller finns det en annan, ännu mer lokal väg att gå? Ohoj, ett nytt yrke innadabusiness, alla studievägledare! Scrap-in-scrap-outare. Konsult HållTillGodo. Agent SlitDenMedHälsan.

Hopp om livet, tjoflöjt!

Flergångs.

Åh, jag tror bestämt att jag tycker om att sortera! Sopor, that is. Annat går väl sisådär.

Den nya ordningen, som sedan i höstas påbjuder att mjuk och hård plast ska läggas i omloppskärl och inte längre brännas, är min melodi. Har alltid känt att materialet inte är skräp. Det är en resurs.

Plast i förpackningar kan enligt SRV återvinnas sju gånger innan materialet slitits och måste brännas.

Återanvändning i sin tur, är ännu bättre än återvinning; inget processande alls på vägen. Och innan bingen med plast och metall hunnit fara hädan till containern händer det att en plastpåse får ett liv till - för en banan i någon utflyktspackning eller så.

Den trekantiga tomatboxen är perfekt för mackor. Hur kan den egentligen vara engångstänkt?

Precis i samma anda som många mor- och farmödrar höll på när man var liten - fast de var ju ännu mer noga med resurser. Då spolades små plastpåsar ur och hängdes upp med klädnypa på tork i badrummen. Inga gummiband eller snörstumpar slängdes heller.

Själv garvade jag, och säkert de allra flesta i min generation. Medan jag nu känner en tillfredsställelse när jag sköljer ur mitt smörpaket. Dels för att jag är rekorderlig, politiskt korrekt i de flesta läger.

Och för att instinkten gav mig rätt.

Bolibompa-lookalike.

Känner mig totalt som Doris och Knäckebröderna idag. Någon som såg? Laddar nämligen för bakluckeloppisen på söndag. Och det gör jag genom att hatta mellan bodens alla kartonger, på samma gång som jag har alla lådor och skåp i kök och garderob på vid gavel så att hälften av grejerna ramlar ut av sig själv.

Som om de inte alltid gör det.

Lika bra att köra all tvätt som väntar i bingarna också. När jag sedan hänger på torklinan, ett plagg som borde förpassas ur huset, så kan jag plättlätt avgöra detta. För då svär jag lite extra över att ytterligare en gång ha lagt en massa tid på klädvård av just den tråktröjan eller smalbyxan.

Nuläge bland kassarna: Snart vet jag inte vilket som var "sparas" och vilket som var "säljes" nu igen. Som vanligt gör jag allt på samma gång och har fler grejer i luften och på ställen för udda mellanlandningar, än vad jag har hittat en lämplig plats för.

Och jag känner till slutet.

Efter försäljningen kommer jag säkert hem, glad i hågen. Inte bara med nya, vackra återanvända grejer - utan också för att upptäcka en skral liten kasse kvar i ett hörn, som skulle bort, men som glömdes hemma. Jojo, jag känner till det. Ändå var det just den kassen som var det allra första utrenset, kassen som gjorde att jag alls ville stå på denna grusplan med pengaskrinet förväntansfullt framför mig på ett bord.

Äh, kanske man helt sonika skulle ta och skänka alltihop till Lions? Och inte vara så pengalysten? Och missa känslan av förnöjsamhet hos båda parter vid fyndlådor och skattjakter?

Skulle inte tro det.

Secondhandmålat.

Gamla bloggen: Dec 9th, 2008 7:32 pm

Har blivit biten. Av akvarellådan som jag just fyndat.

Biten på nytt kan man säga - målandet har legat i träda ett bra tag. Och jag hade inte ens en fungerande målarlåda, när jag fick ett illustrationsuppdrag för någon månad sedan.

Fyndet gjorde jag på Blocket, och en kvinna i Kalmar postade kort därefter sitt nästan oanvända etui till mig. Fyrtioåtta färger som bara log emot mig! Uppdraget var att tillverka en origamilykta med special-illustrationer på papperskuberna. Det gick över förväntan, och var fantastiskt kul!

Dessutom uppstod en ny idé, som jag kan använda i nya lyktor framöver...

För övrigt känns detta också jätteinspirerande. Liknar ju detta.


Å t e r a n v ä n t . . .: Snygga nothäften från Ernst Rolfs glansperiod som skall ramas in.


Kommenterat av:

Anonym Skrivet December 15th, 2008
Vad härligt att du fått grejer och kan måla igen! Det är du ju så bra på. Kram! Anneli

Millegrafos Skrivet December 17th, 2008
Tack för beröm! Myser varje gång jag tar fram färgerna, saknaden var stor.

Anonym Skrivet December 31st, 2008
såå kul! =) passa på å måla nu då innan bebisen kommer
linnea
www.neeaahlg.blogg.se

Konsumindre.

Gamla bloggen: Sep 6th, 2008 11:27 pm

Efterfrågan, med stort och tungviktigt E. Hur Styrande och Mätbar och Trendskapande blir Efterfrågan på kvalitetssaker egentligen?

Det är inte lika lönsamt med det gedigna, kan man anta. Jag vet ju till exempel att ägg-skivaren i plast (vars stålsträngar jag fortfarande älskar att spela på ) ligger kvar i mors och fars kökslåda än idag. Medan den jag själv köpte häromåret redan hamnat i soporna, sprucken här och strängstympad där. Produktionen har utvecklats ekonomiskt, är min gissning.

Om jag nu vill ha b ä t t r e och inte fler saker, hur blir det då med suget efter just dessa saker, det lär ju inte bli så markant? Och hur i allsindar ska jag då kunna påverka och belöna producenterna av just de sakerna?

Det går exempelvis ett år från inköp till inköp av mitt citrus-bivax-cerat och jag köper helst inget annat. Vill råda alla att överge en hel del av allsköns "vårdande produkter" som bara innehåller saker man inte ens kan gissa nyttan med. Och en gång i kvartalet handlar jag nytt tvålpaket för att de tre som ligger i förpackningen är så dryga.

Hur kan hundra icke-köp konkurrera ut hundra skräpköp på marknadsplatsen?

Är redan uppe i ångorna, när jag läser i tidskriften FORM, nr 7 -08, om en bok jag genast vill låna på bibliotek. Designforskaren Ann Thorpes bok "Design för hållbar utveckling". Och jag blir uppåt av att läsa att 138 forskningsprojekt kring hållbar design presenterades på designkonferensen "Changing the Change" i Turin nu i somras. FORMs, tillika DN:s, skribent Lotta Jonsson har också sällat sig till löftet - inte en onödig pryl till!

Ett visst antal överblivna producenter och formgivare, anar jag i en kvalitetsframtid. Och vindkraftverk är ju snygga som de är.

I gårdagens Metro presenterades boken "Köp inte den här boken" av Ann-Christin Gramming. Och jag inspireras medan jag funderar: vilken last kommer avlösa shoppingen - lasternas summa är ju bekant...


Å t e r a n v ä n t . . .: Fyra vackra keramik-urnor i olika storlekar, efter mormors syster.


Kommenterat av:

Anonym Skrivet September 10th, 2008
Hej Karin, ledsen ingen kommentar på ditt inlägg förutom att jag håller med. Jag vill tipsa om ett jättetrevlig hemsida : Etsy. Där säljer man sina hemgjorda saker, mycket proffsig sida. Stor kram Pernilla

Millegrafos Skrivet September 11th, 2008
Tack för tipset, jag har hört om sidan men inte kikat in där förrän nyss. Ja, proffsigt värre, och jisses vad mycket grejer!
Hoppas vi ses snart! I helgen loppis vid Fors Kvarn, jag ska nog dit på lördag. Kraming!

Anonym Skrivet September 18th, 2008
hej hej hej! nu har jag tagit reda på kunskaperna som jag skulle ha med mig i detta livet! det e bara in å kika! glöm inte att kommentera, du vet ju hur rörd jag blir för en liten enstaka kommentar ;D
kusin =)

Millegrafos Skrivet September 19th, 2008
Nea, vilken tur att du tog reda på det! Nu har jag kikat och plitat en rad hos dig. Kram kram!

Anonym Skrivet September 25th, 2008
hej hej, jag har sååååå tråkigt, så jag tänkte att jag skulle kika om du hade skrivit nå mer.. men det hade du inte.. och jag läser din blogg även fast jag inte fattar så mycket av det du skriver xD tråkigt värre?
el prima de numero uno =)(kusin) ;D

Millegrafos Skrivet September 30th, 2008
La prima de mi hijo. Eller är det han som är numero uno?? Och så säger du att du inte fattar vad JAG skriver... xP
Nåväl. Må så gott!!